Tawassul

Tawassul (arabiska: تَوَسُّل) betyder terminologiskt att använda ett medel för att komma närmare Gud i islam.^[1] Dess betydelse är nära ordet förbön och shafa'a (arabiska: شفاعة). Alla jurister som omfattas av Imamiterna, Shafi, Maliki, Hanafi och Hanbali är eniga om tillåtelsen av tawassul vare sig det är under den islamiske profeten Muhammeds liv eller efter hans bortgång,^[2][3][4] eller så är det endast ett fåtal lärda som motsätter sig det.^[5] Denna handling innebär inte på något vis att man anser att Gud har kompanjoner jämlika Honom eller att man ber till dessa personer i form av gudar (se shirk).^[6]

Tawassul har varit vanligt bland olika muslimska grupper genom tiderna, men det har haft en större betydelse för shiiter och sufister. Sedan 1300-talet har salafisters kritik mot tawassul skapat konflikter mellan dem, shiiter och moderata sunniter.^[7]